Edebys historia


Innehåll:

Var ligger gårdarna?       Gårdarna       Gårdarna på 1850-talet       Annan verksamhet        Avstyckade fastigheter       Gruvdrift       Sjöfart      
Okända fotografier      Efterlysningar      

Protokoll 1918 - 1930      Resumé 1918 - 1948      Resumé 1949 - 1955      Resumé 1965 - 1985      Karta över Edeby på 1700-talet     

Edebys födelse  


Edebys äldre historia finns beskriven av Väddö Hembygdsförening under "länkar" i menyn till vänster.

Det här är en karta över Edebys bykärna från 1901. Sven Burell, historiker och numera sommarboende i Edeby, menar att det i stort sett såg likadant ut när han flyttade hit som ung på 1940-talet.
Sven berättar om gårdarnas läge på 1700-talet i anslutning till en karta från åren 1770 och 1780.
Burells 1700-tal



Men nu först lite om 1900-talets historia:

Sven: "Att Edeby var uppdelad i två halvor, Norra Edeby och Södra Edeby, stötte jag på då vi flyttade in i Wilhelm Anders´gård våren 1947. Byn hade då som nu ett fungerande byalag med minst en årlig bystämma. Varje år utsåg man en byålderman, som hade hand om bykistan och som sammankallade till bystämma. Förtroendeuppdraget att vara ålderman gick runt bland hemmansägarna och turen kom ganska snart till pappa Joel. Jag tittade litet ointresserat på bykistan, som var full med gamla papper. Inte förstod jag vilken skatt det var. Var finns den nu? I bykistan låg dessutom två stycken budkavlar som benämndes klubbor. I Edebys fall var det små träspadar, som ungefär liknade bordtennisracketar. De skulle användas vid sammankallandet av bystämman. På ena sidan stod turordningen d.v.s hur den skulle skickas från gård till gård. På andra sidan satte ålderman fast lappen med kallelsen och den skulle också innehålla dagordningen för stämman. Bystämman hölls alltid i åldermannens gård. Det blev kaffekalas.
Varför var det två budkavlar? Jo, den ena skulle cirkulera i norra delen av byn och den andra i södra delen. När klubborna hade gått runt och kommit tillbaka visste åldermannen att alla berörda hade fått kallelsen. Det var också praktiskt. Alla hade nämligen inte telefon på den här tiden."
Bild av budkavle 1923

Det kan vara av intresse att läsa om allehanda händelser i byn. Sven beskriver här några minnen från min tid i Edeby:
En jordnära historia







Innehållet i byskistan, som Sven beskrev ovan, finns hos Stadsarkivet i Norrtälje. Däremot saknas budkavlar, som härmed efterlyses.
Bland handlingarna finns två protokollsböcker som täcker åren 1918 - 1948, resp. 1949 - 2006.
Här kan du se några av de första protokollen:
Protokoll 1918 - 1930


Resumé 1918 - 1948

Resumé 1949 - 1955

Resumé 1965 - 1985

På en flygbild kan man se den gamla landsvägens sträckning genom Edeby. Den gick vid sidan om den gamla järnmalmsgruvan, Carthagengruvan, vid Edeby Torg. Den nuvarande landsvägen har dragits rakt över gruvan och ingen förbipasserande kan se något tecken på att gruvdrift förekommit i Edeby. Flygfoto över Edeby 1936

Hemman - mantal
Edebys historia handlar grundläggande om gårdarna, jordbruksfastigheterna eller hemmanen. Vad är skillnaden? Det var ju inte bara jordbrukare som bodde i byn, men man kan säga att alla var beroende av hemmanen.
Ett hemman ska betraktas som en ekonomisk enhet inom vilken en eller flera gårdar brukades. Ett hemman kunde klyvas så att arvingar kunde bruka skilda gårdar. Hemmanet åsattes ett mantal. Mot slutet av 1600-talet bestämdes av skatteskäl att en gård inte fick klyvas till mindre än 1/4 mantal.
Ett mantal var ett mått på ett hemmans skattekraft, en fiskal enhet som alltså inte har med areal att göra. Hemman med ett helt mantal var självförsörjande och kunde gå med överskott. Mantalet kunde ändras efter hemmanets förhållanden men kom att bli fast på 1700-talet. Dock reglerades mantalet vid avstyckning.

Vid tiden för laga skiftet 1850 fanns i Edeby 6 hela och 2 halva mantal:
Nr 1 bestod av fyra st.lika stora mantal, dvs. 1/4 mtl var.
Nr 2 bestod av två st.lika stora mantal, dvs 1/2 mtl var.
Nr 3 bestod av en st. på 1/4 mtl, tre st. med 16-delar samt två st. med 32-delar av ett mantal.
Nr 4 bestod av tre st. med 1/4 mtl, en st. med 1/6 mtl och två st. med 1/24 mtl.
Nr 5 bestod av en st. med 1/2 mtl, tre st. med 24-delar samt en med 1/48 mtl.
Nr 6 bestod av en st. med 1/4 mtl samt två st. med 1/8 mtl vardera. Tre st. hade 12-delar, 16-delar och 32-delar.
Nr 7 bestod av en st. på 1/2 mtl
Nr 8 bestod av en st. på 1/2 mantal.

80 år senare, dvs på 1930-talet såg det ut så här:
Nr 1: En gård med 1/4 mantal (Edeby 1:5 som den enda orörda). Resten, nio st. gårdar med 8-dels,28-dels, 42-dels, 84-dels samt 128-dels mantal.
Nr 2: De två halva mantalen hade delats på åtta "gårdar" med den största på 5/16, övriga med 32-delar och 64-delar av mantalet.
Nr 3: Sex gårdar fördelade på 8-delar och 16-delar av mantalet.
Nr 4: Två gårdar med orörda 1/4 var Edeby 4:5 och Edeby 4:6, övriga åtta hade 9-dels, 24-dels, 36-dels, 64-dels och 72-dels mantal.
Nr 5: En gård hade 1/3 mtl, en 1/4 mtl, övriga sju hade 12-delar, 16-delar och 24-delar.
Nr 6: Två gårdar hade kvar sina 4-dels och 8-dels mantal. Övriga 17 fastigheter hade 16-delar, 18-delar,32-delar, 48-delar, 72-delar, 96-delar, 128-delar och 144-delar.
Nr 7: Oförändrat 1/2 mantal.
Nr 8: Trumpetarbostället kvar med sitt halva mantal så när som 1/64.

Här ett arbetsunderlag för att se hur förändringar skett. Sammanställningen är ej slutgiltig. Läs mer om hur mantalen förändrades

De olika hemmanen fick beteckningar såsom Edeby 1:5. Just detta åsattes mantalet 1/4. En annan gård kunde så småningom ha mantalet 1/144 men då hade det skett ett antal delningar av det ursprungliga mantalet. En av de största gårdarna, Edeby 7:1, hade mantalet 1/2 d.v.s. en relativt bärkraftig gård. Den första siffran i beteckningen anger huvudfastigheten och det fanns 8 sådana i Edeby. Gårdar med samma mantal, tex mantalet 1/16 men med olika huvudfastighetsbeteckningar, kunde ha olika "värde". När man så småningom gick ifrån mantalen i bråkform för att ange en fastighets andel i byns samfälligheter fick det till följd att dessa gårdar fick, trots samma mantal, olika procenttal.

Senare på 1900-talet, då det inte längre gick att klara sig på de små gårdarna, köptes sådana upp och slogs ihop till ett större hemman men med de ursprungliga beteckningarna. Nu var det väl inte så stora fördelar med alla dessa fastighetsbeteckningar, varför det kunde vara bekvämare att avregistrera dessa och i stället omregistrera det nybildade hemmanet.
Ett bra exempel på detta förfarande är Edeby 4:44 som bildades genom avregistrering av Edeby 1:13, 3:4, 3:5, 3:8, 4:2, 4:3, 4:19 och 6:16. och vars mantal överfördes till den nybildade jordbruksfastigheten. Dock kunde det hända att en viss fastighet avregistrerades som jordbruksfastighet men att mantalet inte överfördes till någon annan fastighet.

En vanlig "titel" under större delen av 1900-talet var hemmansägare .
Alla fastigheter i byn, inklusive fritidsfastigheter i tomtområdena, härrör från jordbruksfastigheterna och har beteckningar efter stamfastigheten. Numera är det inte helt lätt att säga om en viss fastighet är fritids- eller permanentbostad eftersom det är vanligt att "mantalsskriva " sig på sin fastighet i ett tomtområde.
Det finns flera fastigheter som är registrerade som jordbruksfastighet, dvs har ett visst mantal, men som saknar mantalssatt jord. All åker- eller skogsmark har kanske sålts till lantbrukare, men mantalet har inte överförts. Ägare till sådana fastigheter kvarstår emellertid i byalaget. Det kan även finnas fritidsfastigheter som avstyckats från en jordbruksfastighet och som erhållit en del i t.e.x. fiskevatten. Detta innebär inte medlemsskap i byalaget, som är det sammanfattande namnet på mantalssatta fastigheter, med eller utan jord.

Fr.o.m. 1990-talet har vi i Edeby by helt lämnat det besvärliga mantalsbegreppet och anger fastigheternas andelstal, i var och en av de 18 samfälligheterna, uttryckta i procentform.

Laga skifte - samfälligheter
Vid laga skiftet 1854 undantogs 18 st. samfälligheter i Edeby by med byalaget som ägare. När sedan på 1900-talet avstyckningar gjordes från stamfastigheterna kom den avstyckade fastigheten att erhålla en viss procentsats av stamfastighetens del i samfälligheten. Om den avstyckade fastigheten låg vid vattnet, en sjötomt, var det naturligt att den erhöll del i fiskevattnet. Det kunde också röra sig om vägar inom byn.

Samfällighetsförening.
1989 bildade Edeby byalag en förening med uppgift att förvalta samfälligheterna på ett modernare sätt. Ägare till fastighet som har del i någon av de berörda samfälligheterna är medlem i föreningen. Det innebär att delägarkretsen i samfällighetsföreningen är vidare än den i byalaget, varför det är viktigt att varje samfällighets ekonomiska förhållanden hålls åtskild de övriga samfälligheterna.

Något om 1800-talets enheter
År 1855 infördes decimalmåtten med en övergångstid fram till 1863. Metersystemet infördes i Sverige 1878 och från 1 januari 1889 kom det att bli det enda lagliga måttsystemet. I handlingar som rör Edebys gårdar kan man före 1889 se längdenheter som Ref, stång, fot och tum varvid 1 ref motsvarade 10 stänger, 100 fot eller 1000 tum. Efter införandet av metern kom 1 ref (eller rev) att utgöra 29,69 meter. 1 mil blev 360 ref vilket motsvarade 10 688 meter dvs en mil var före 1889 688 m längre än idag.
År 1869 i oktober företogs en gärdesgårdsdelning och uppmätning av gärdesgårdarna i rågångarna mellan trumpetarbostället och angränsande grannars ägor. Rågången mot kyrkans mark uppmättes tex. till 11 500 fot. Prästen L. Rosengren hade givit fullmakt för rättaren Matts Jansson. Berörda byamän inom Edeby by förklarade sig alla nöjda med stängseldelningen.
Motsvarande areaenheter blev således kvadratref qvref. Vid en upprättad skogshushållningsplan (skogsbruksplan) gällande trumpetarbostället år 1882 noterades att den produktiva skogsmarken var på 315 qvref vilket motsvarar 27,8 hektar (ha). 1 ha = 10 000 kvm. Även den gamla areaenheten tunnland lever kvar. 1 tunnland är ca ett halvt ha (4937 kvm).
I planen föreskrevs en trakthuggning med en omloppstid av 100 år. Varje 10-årsperiod skulle 2,75 famnar om 100 kubikfot, fast mått, avverkas per qvref. Det skulle bli 8,66 famnar per år. Observera att 1 famn inte är en volymenhet utan en längdenhet motsvarande avståndet mellan fingertopparna på en vuxen persons utsträckta armar. Här har man alltså bestämt att varje famn skall innehålla ca 2,6 kubikmeter. Det framgår inte hur timret skulle användas. Skulle en viss del sågas i sågverk använde man (och gör så än i dag) måttet tum och menade då 1 eng.tum, dvs 1 inch som är 2,54 cm.
Året innan Erik Sundin övertog arrendet å trumpetarbostället 1870 gjordes en syn av fastigheten. Samtliga byggnader var med rödfärg anstrukna som borde förbättras, vartill ansågs åtgå 1 Centner rödfärg (5 Rdr), 25 skålpund vitriol (1:87), 25 skålpund mjöl (1:87). 1 Centner = 100 skålpund = 42,5 kg. Vidare angavs åkermarken utgöra 15,1 tunnland. Av boställets diken ansågs 284 famnar böra rensas á 3 öre famnen. 1 famn = 1,78 m.


Om hur man bodde på 1800-talet
Lennart Wilhelmsson (son till Gullan) har skrivit ett skolarbete om Väddö på 1800-talet. Även Erik Viktorin har i sin berättelse berört hur man bodde på slutet av århundradet. Lennarts arbete kan presenteras i sin helhet så småningom, men här några smakprov: Bostäderna var ofta dragiga p.g.a att man använde ospontade golvplankor och att väggarna bara var mossdrivna och hade "buldan", en sorts säckväv, på insidan. Tapeter började komma och klistrades på buldanen. I köket på bondgården dominerade den gråstensmurade öppna spisen. Den första järnspisen installerades omkring år 1885 och placerades så att den öppna härden fortfarande skulle kunna användas. Vintertid sov nästan alla i köket där det oftast fanns två soffor och två sängar. Den dominerande möbeln var sparlakanssängen i två våningar. Den undre var oftast så bred att tre kunde ligga i bredd. Den övre, oppsängen, var något smalare. Den ena gaveln av den väggfasta sängen var försedd med ett skåp vars underdel var fotändan för sängen. Sängbottnarna brukade fyllas med halm två gånger om året, till jul och midsommar. Över halmen hade man ibland bolster. På sommaren sov de unga gärna ute i någon bod eller på foderskullen och för pigorna hade man särskilda pigbodar.