Edebys historia - sjöfart

Sjöfart

Under slutet av 1800-talet valde flera edebybor att mönstra på segelfartygen som då hade sin blomstringstid i Roslagen. Den som mest bidrog till möjligheten att "gå ut på sjön" var Erik Andersson i Edeby. Han kallades "Jerk-Anders" och var under åren 1888 till 1906 en av Roslagens storredare. Påmönstrade personer från byn som omnämnes är skepparna Anders Andersson, C E Ohlsson, Olof Magnus Ohlsson, samt övriga A Aug Ohlsson, A A Ungman, Frans Olsson.
Jerk-Anders själv skrevs in i Navigationsskolans i Stockholm styrmansklass 29 september 1873 efter ett års tjänstgöring till sjöss. Inskrivningsavgiften var 3 kr. Han tog dock inte ut någon examen. Han hade då förberett köpet av barken Belize 1874 och som han innehade ända till förlisningen 1899. Belize var alltså en riktig Edeby-skuta med ett kvarts sekels hemvist i denna by. Rederierna utgjordes av sk. partrederier med ofta ett stort antal delägare. För varje partrederi utsågs en huvudredare. Som mest var Erik Andersson huvudredare för ett tiotal samtida segelfartyg. Redarjobbet skötte Jerk-Anders från sin kammare i mangårdsbyggnaden. Han hade ingen medhjälpare. Korrespondensen sköttes med handskrivna brev och telegram. Han utnyttjade telegrafstationerna i Rimbo och Arholma. Han besökte aldrig fartygen om de inte fanns i Roslagen men lär ha följt med på en resa till England en enda gång. Vad begreppet partrederi innebär kan illustreras genom köpet av barken Nanna:
Partredarna på Väddö har 1898 bestämt sig för att utöka sin segelfartygflotta. Genom kapten Johan Johansson inköps Nanna i Höganäs för 17 650 kr. Han telegraferar hem till huvudredaren Erik Andersson om pengar som skall erläggas omedelbart (2000 kr). Ägarskapet delas upp i 80-delar på 23 delägare. Varje del innebär en satsning på ca 220 kr. och antalet andelar varierar mellan 2 - 5 på de olika delägarna. Bilden visar skonertskeppet Belize efter en målning som finns i Jerk-Anders´ barnbarnsbarn Gunvor Gunnarssons hem i Edeby.
Läs mera: Hemmavid - bonde och redare
Om Belize och hennes resor kan du läsa i Roslagens sjöfartsminnesförenings årsbok ROSPIGGEN 2006. Om du inte har tillgång till denna - eller övriga årgångar - kan du kontakta Roslagens sjöfartsmuseum

En sammanställning av rederierna: Segelfartyg med Jerk-Anders som huvudredare

Bilder och hänvisningar till Rospiggen: Fartygen i bild

Varför sjöman?
Det var vanligt att unga roslagspojkar valde sjömansbanan i slutet av 1800-talet och lika långt in på det nya seklet. På den tiden hade de att välja mellan att bli dräng, skräddare eller skomakare. I husförhörslängderna och församlingsböckerna dominerar dessa yrken för hemmavarande ungdomar. Men det som står i en klass för sig är sjöman. I Roslagen kunde man helt enkelt inte undgå att komma i kontakt med sjölivet. Många segelfartyg byggdes hemma för att gå på kustfart och Nordsjön. På hösten kom de hem och seglen riggades av varefter de förtöjdes vid hembyn i Väddöviken eller Häverö. Efter avslutad skolgång och nattvardsläsning hörde sig pojkarna för hos skepparna för att få jobb som kock eller jungman kommande sommar. Hade man fallenhet för sjömansyrket kunde man läsa navigering privat hos någon kapten under vintern och sedan praktisera hos honom. Navigationsskolor förekom inte i närheten på 1870-talet och det var inte några krav på examina för att bli befälhavare, varken på kusten eller Nordsjön.
Man kunde mönstra vid Grisslehamns tullkammare. Senare kunde de skriva in sig vid sjömanshus i tex. Stockholm eller Söderhamn och jobba upp sig till lättmatros och matros. Sedan hemmaseglarna lagt upp för vintern ser man i utflyttningsböckerna att många begav sig till Hamburg, Antwerpen eller någon engelsk hamn för att ta anställning på utländska storseglare, företrädesvis de engelska. Det var ju djupvattensseglare många såg fram emot att bli. Vidare hägrade att bli styrman och i en förlängning kapten på egen skuta. Så småningom fordrades navigationsskola som fanns på i ett flertal kuststäder i landet. Bästeman var en vanlig benämning på en person ombord som stod närmast befälhavaren men som kanske saknade styrmansexamen. I stället kunde han vara en skicklig sjöman som seglat under många år. Andra befattningar utöver matros var som timmerman och båtsman. Motsvarande gällde i en tid då "järnskeppen" tog över på 1900-talet. Samma kategorier ombord fanns då, men nu dessutom jobb som lämpare, eldare eller tex. motorman. Sjöbefälsskolan gav sedan möjlighet att bli maskinist. Andra befattningar vartefter fartygen blev modernare var som pumpman, donkeyman, svarvare och elektriker. Men då har vi kommit nära nutid.

Edebybor till sjöss
Det förekom ett flertal partsrederier vid förra sekelskiftet och sjömän mönstrade av och på i olika hamnar och av olika skäl. Då det gäller edebybor kunde man år 1894 finna lättmatros Vilhelm Wickström och hans styvfar timmerman Andersson i Söderhamn där de mönstrade av briggen Hanna. 1914 återfanns Wickström som kapten i Transportbolaget och hade fört ett flertal segelfartyg, bl.a. Aurora (Rosp.1940). Vidare seglade Edvard Öhman (1871-1956) styrman tillsammans med svågern Olof Magnus Ohlsson i barkskeppet Lisa (Rosp.1956).
Matrosen Albert Eriksson överlevde Dianas undergång 1910 medan matros E A Almgren omkom, 22 år gammal (Rosp.1955). läs mera

Från Edeby kom bröderna Fredrik och Emil Nilsson som båda blev sjömän. Fredrik var född 1872 i Häverö och sedan familjen flyttat till Edeby 1875 föddes Emil 1879. Emil gick till sjöss redan som tolvåring, arbetade i guldgruvor i Sydafrika fram till 1914. Bröderna växte upp i södra Edeby och när Fredrik var precis 21 år fyllda gick han till sjöss. Efter att ha seglat med två andra edebybor i briggen Hanna mönstrade han på "Nora" av Sandefjord i Sundsvall 1894. Därefter blev det långsegling under många år. Fredrik Nilsson blev ordförande i Roslagens sjöfartsminnesförening och har i dess årsbok fr.o.m 1940 beskrivit sina resor med stöd av sina dagböcker. Här finns så mycket att berätta att vi väljer en ny sida: Läs mera här om bröderna Nilsson

Erik Viktorin från Edeby berättar om sina år till sjöss som ung på 1870-talet här och som något äldre år 1889 då han gick i Östersjö-fart och undvek att följa med "Maria Charlotta" vid förlisningen våren 1890. Han beslutade sig för att stanna i land då de låg i Grisslehamn och skiftade en del av besättningen. Anton Enman, 16-årig jungman från Edeby, hade också bestämt sig att lämna i Grisslehamn men övertalades av föräldrarna att fortsätta i deras tycke hygglige befälhavare Mattssons fartyg. Anton följde med hela den övriga besättningen på 8 man i djupet i den svåra snöstormen pingstaftonen 1890 utanför roslagskusten efter att ha lämnat Grisslehamn. Om det senare går att läsa i Rospiggen årgång 1959-60. Hela berättelsen återges här.
Antons två år yngre bror Lars Enman var också sjöman. Exakt 5 år efter broderns bortgång mönstrade Lars på skeppet "Vänskapen" som lättmatros i Grisslehamn. Dock gick det bra för Lars som blev fiskare och gifte sig med Hanna Eriksson 1911 och som var syster till Josefina Nilsson, Fredrik Nilssons hustru. Josefina skrev ett stort antal brev och kort hem under tiden hon befann sig i Sydafrika. Det var Hanna som oftast stod som mottagare eftersom hon, som äldst av fem systrar, fortfarande var kvar hemma och skötte fadern Erik Larsson. När denne dog flyttade Hanna och Lars från Edeby till Tomta där han blev skomakare. Hanna var då nära 50 år och det blev alltså inga barn.
Redare för "Vänskapen" var F J Edström, Fredrikslund, och befälhavare var Johan August Jansson, född 1859 i Edeby. Fadern Jan Jansson hade varit dräng hos bonden Pehr Pehrsson som vid laga skiftet 1854 hade varit tvungen att flytta sin gård till ny plats i norra delen av byn. Däremot hade han ett skifte i Edeby nr 6 där många sjöfarande edebybor var bosatta. Här kom också familjen Jansson att bo som nybyggare. Båda sönerna gick till sjöss och Johan August blev alltså skeppare. Utöver nämnda "Vänskapen" var han åren 1888 - 1892 befälhavare på "Maria Heydorn", en skonert hemmahörande i Häverö. En modell av "Maria Heydorn" finns i sjöfartsmuseet på Kaplansbacken. Fartyget var som vanligt upplagt under vintern och då besättningen mönstrade i Grisslehamn 11 maj 1892 hade Johan August tagit med sin bror Anders Petter som bästeman, ovannämnda bröderna Fredrik och Emil som matros resp. kock, A.F. Olsson som jungman och Mattias Mattsson som konstapel. Samtliga mönstrade av i Karlskrona 30 nov. 1892 för vinteruppläggning. När det blev vår och "Maria Heydorn" rustades för ny säsong blev den nye befälhavaren A.G. Lindström från Björkkulla. Han fortsatte som befälhavare t.o.m hösten 1895 då fartyget vinterupplades i Stockholm för att 1897 bli pråm vid Axmars bruk där hon nu ligger som vrak under vatten tillsammans med ett tiotal andra skeppsvrak.

Styrman Mathias Mattsson Martin f. 1867 i Väddö var bosatt i lgh. Martineberg i Edeby tillsammans med hustrun Selma Charlotta Martin. Även barnen Fritz Joel och Gerda har angivits med efternamnet Martin. De kom tillbaka 1912 från Byske norr om Skellefteå dit de flyttat 1909. Mathias tjänstgjorde 1914 ombord på S/S NORRA SVERIGE (bilden t.h. från www.faktaomfartyg.se) tillhörande Rederi AB Svea då fartyget var på väg in mot Mäntyluoto på den finska kusten. Flera försök hade gjorts för att stoppa fartyget från att gå in i det minerade området. Man gjorde stopp i maskin men fortsatte plötsligt framåt och träffade en mina. Samtliga ombord omkom, 20 män och 5 kvinnor. I september samma år hade "Norra Sverige" kolliderat med "Drott" vid Kodjupet varvid "Drott" sjönk.

Enligt sjöfartsboken utfärdad i maj 1887 i Stockholms sjömanshus var Mathias 1,78 m lång, ljus och blåa ögon. 12 maj mönstrade han på ångaren Lux som lättmatros. Första resan gick till Bordeaux och tillbaka. Nästa båt blev ångfartyget Presto under vintern 1891/92 som matros. Därefter uppehåll till oktober 1895 då han mönstrade matros i ångaren Freja och avmönstrade julaftonen 1895 i huvudstaden. I april 1896 blev det norska Valhalla, 1897 s/s Advance från Christiania som matros och senare "fyrboder". Avmönstring i fransk hamn varpå nypåmönstring i Marsielle i dec 1897.
Under kommande år läste Mathias till styrman och som sådan mönstrade han på ångaren Ytterstfors i Byske 17 augusti 1907. I detta fartyg stannade han fram till oktober 1911. Familjen var bosatt i Byske och flyttade alltså till Edeby på Väddö 1912. I april detta år mönstrade Mathias på ångaren Norra Sverige i Stockholm som kustlots till norrlandshamnar och Ryssland varpå han mönstrade av 8 jan 1913. Det var sista bladet i sjöfartsboken. Den nya boken kom att följa honom i havet 1914 vid minsprängningen.
Sonen Fritz hade gjort värnplikten i Piteå då familjen bodde i Byske. Selma Charlotta levde till 1944.
Fritz Joel Martin omkom 1925 då bogserångaren Saturnus förliste.
I Rospiggen 2013 finns denna artikel: Fritz Martins visbok

Olof Magnus Karlsson (1832-1897) och hans hustru Maja Greta Ersdotter (f. 1831) fick sex barn varav fyra söner Ohlsson som seglade:
Carl-Erik f.1860 , skeppare
Olof Magnus f. 1862, skeppare på Gammel-Henrik och Lisa
Johan Edvard f. 1868 olika befattningar
Frans W. f. 1872 olika befattningar.
På fotot t.h. ses Carl-Erik Ohlsson år 1936. Han var skeppare t.o.m. 1902 och därefter kyrkvaktmästare under 30 år. Läs mer om Carl-Erik och hans tid "som befälhavare på roslagsskeppet och i kyrkskeppet" Manfred berättar om sin farbror

Edvards son Einar Torning f.1894 - löjtnant o kapten i U.S.A:s flotta - porträtteras av brodern Manfred Ohlson i Rospiggen 1965. Under andra världskriget besökte kapten Torning Petsamo vid ishavskusten i Finland/Sovjet med sitt fartyg "American Legion" och träffade där sina syskon Manfred och Lisa. Orsaken till att fartyget anlöpte Petsamo var att den norska kronprinsessan Märtha skulle komma i säkerhet undan tyskarna.
T.v. ser vi Einar Törning

Efter segelfartygens era tog maskindrivna fartyg över och speciellt efter andra världskriget ändrades förhållandena för sjöfarten radikalt. Läs gärna Lars Nyléns "Till sjöss under tre sekel" i Rospiggen 2009.

Från Norrbyle kom Konrad Mattsson, bror till hemmansägaren Viktor i Byle och Matilda, gift och bosatt i Edeby. Syskonen var i 30 - 40 årsåldern vid tiden för 1:a världskriget. Konrad var befälhavare å ångaren Wermland och lämnade en protestanmälan angående en strapatsrik resa mellan Stockholm och Mäntyluoto i Finland i december 1915. Han beskriver resan i orkanlik storm i snötjocka och nedisning. "Frikallande fartyget, dess rederi, befäl och besättning från allt vållande till uppkommen skada och kostnad å fartyget och dess last, förbehåller jag mig fri och öppen talan enligt lag". 1918 var Konrad Mattsson kapten på ångaren Aron och berättar i en tidningsartikel hur det vara att lasta kol i Danzig under revolutionsveckan. Aron hade gått på Tyskland och Finland alltsedan krigsutbrottet men hade klarat sig undan torpeder och minor.
Matildas make Gustaf Davidsson i Vreten Edeby dog 1917 och hennes tre svågrar och två söner var alla sjömän. Minst en svåger och en son dog som sjömän.

Övermaskinisten Anders Thorén (f. 1880), bosatt i Edeby, tjänstgjorde under kriget på ångaren Nils Gorthon som torpederades 13 augusti 1940 utanför Irlands nordkust. Den 1 november mönstrade han på stockholmsångaren Daphne i Glasgow. Daphne var 4 december på väg mot Lissabon då hon blev träffad av en torped varvid samtliga utom stewarden omkom, alltså även Anders som efterlämnade familj i Edeby (Rosp. 1996).

Det var förstås ont om arbete hemmavid på 1920 - 40-talen. Många gick därför till sjöss utan att ha någon specifik utbildning. Man mönstrade ofta på som jungman. Anders Modin (1908 - 1984) - bild t.v. - var son till Akatius Modin som år 1900 var ombord i skonertskeppet Emelie med Carl-Erik Ohlsson som skeppare.
Anders gick 4 juni 1924 ombord i Transportbolagets pråm 302 Essingen som låg i Grisslehamn. Han blev pråmpojke fram till slutet av september. Det dröjde två år innan han åter jobbade ombord på TB 365 och TB 387. Fr.o.m. april 1927 mönstrade han jungman i flera fartyg till 1929 och därefter lättmatros i ett stort antal fartyg fram till 1938 då han i maj mönstrade av s/s Norna från Karlstad och gick iland för gott. Det längsta uppehållet från handelsflottan gjorde han mellan jan 1931 och juni 1932. Anders har fört noggranna anteckningar från varje resa. För det mesta var det nordsjöfart men med Kungsholm blev det resor på Västindien och USA. Med Delhi blev det resor österut till bl.a. Japan. Här en lista på fartygen efter TB: m/f Hagar- s/s Odin - s/s Utklipparen - m/s Gästrikland - s/s Normandia - s/s Valkyrian - s/s Borg - m/f Kungsholm - s/s Ludvig Kollberg - m/f Svaneholm - s/s Bothnia - s/s Halland - m/s Delhi - s/s Norna.

Här har förf. en alldeles personlig beskrivning av sin egen tid som "gnist" under 1960-talet: om ett särpräglat sjömansyrke

"Sjömanshus" i Edeby

Edeby 1:12
Flera sjöfarare lät bygga hus på avstyckade jordbruksfastigheter, ofta samägda med släktingar. Hemmansägaren Karl Erik Andersson (1845 - 1908, f.i Edebo). och hustrun Maria Olsdotter f. 1855 bodde mitt i byn i en lägenhet som kallades Karlsberg - Meurlings nuvarande hus, fotot tv. - och ägde jord vid Söderängen och Östergärdet. 1880 sålde han sin del av Edeby 1:9 till sin bror Gustav Vilhelm som redan ägde merparten. Gustav Vilhelm (1851 - 1931) bodde också mitt i byn, där Ekners har sin fastighet nu, med hustrun Henrika Vilhelmina, f. 1853, och dottern Hilda. Hilda avled 1909 ej fyllda 30 år. Vilhelmina, "faster Mina", har Sven Holvander berättat om. Karl Erik var Svens farfars bror. Sven är född 1917.
Den relativt välbärgade Karl Erik hade tre söner, Karl Gustaf f. 1879, Emil f. 1883 och Eliad f. 1884, som alla var sjömän. Det har berättats om grannflickan Klockars Maries olyckliga kärlek till Emil som var sjökapten men som bosatte sig i Göteborg 1911. Då "Karl-Erikas Emil" var hemma bodde han på tomten där senare Bo Meurling byggde nytt (se bild) efter att ha rivit det gamla. Ev. var det Eliad som lät bygga huset och efter det att han gått iland byggde han även det gula huset 1925 vid landsvägen där O Balk bor nu 2009. När Eliads hustru Hilda dog såldes det huset till kusinen Wilhelm Andersson, som bodde där på äldre dar några år på 1940-talet, varefter Wille och hustru Ida flyttade till Gåsvik. Balk köpte huset av Bengt Lundin, som troligen övertog det efter sin far, handlaren Carl Lundin med sin affär tvärs över vägen.

Den andre i Edeby med namnet Karl Erik Andersson var skeppare, född 1851 och bosatt nära Karlsviken vid 60:e breddgraden. Han hade en bror som också var sjöman, Fredrik f. 1857. Dessa två var delägare i briggen Jupiter då hon blev skriven i Väddö 1894. Se Rospiggen 1978. Skepparen Anders Andersson bodde granne med Karl Erik och Fredrik. Anders Andersson var född i Häverö 1840. Se även kapitlet "Gårdarna/Södra Edeby".
Läs mera här om
Karlsviken - hemmahamn i Edeby

Edeby 3:17 Albert Erikssons Margretelund

Från Senneby kom bonden A August Eriksson f. 1858 med hustru Margreta f. 1864. 1867 köpte de Nr 3 5/16 mantal i byn med byggnader i nuvarande Vårgården. Säljare var Eric Larsson och hustrun Anna Cajsa. Det var Anna Cajsas far Eric Olsson som vid laga skiftet 1851 tilldelats mantalet.
August och Margreta hade gift sig 1884 och fått barnen Lydia 1883, Theresia 1884 (död -86) och Albert 1887. I Edeby föddes 1889 Anna. 1894 sålde de hemmanet till Gustaf Ersson och dennes hustru Margareta Pehrsdotter och flyttade upp till den s.k. Norrbyle utjord i norra hörnan av byn mot Ortalaviken. Sonen Ivar föddes 1887. Här dog August år 1918 och Margreta bodde kvar i sin stuga som hon kunde lösa in med en tomt på 32 ar år 1922 då det blev en särskild utredning om utjorden. Norrbyle utjord. Dottern Anna hade fött Vanja Frideborg 1911 men vem som var fader framgår ej. Anna gifte sig 1913 med Otto Isidor Andersson som bodde i Söderfjäll och de flyttade till Elmsta. I samband med att de fick dottern Valborg 1914 flyttade de vidare till Bladåker. De lämnade i alla fall Vanja hos föräldrarna i norra Edeby och när Anders August dog 1918 stod Margreta som målsman för dotterdottern läsåret 1918/19 vid Norrbyle skola strax intill.
Albert blev sjöman som nämnts ovan Läs om Albert. Brodern Ivar (foto t.h.) gifte sig och flyttade med sin Elin till Skutskär i februari 1924. Albert och Engla f. 1888 i Häverö gifte sig 1911 och fick barnen Sven och Sally. Familjen hade ett mindre jordbruk med åkrarna nedanför huset ner mot Ortalaviken och de hade två hästar och några kor. Den nya landsvägen kom senare att skära av uthusen från den övriga marken. Albert och Sven byggde det nya huset 1939. När Margreta dog 1942 kom Sally att äga fastigheten. Sven och hans hustru Alice flyttade till Viktor Mattssons hemman i Söderfjäll och arrenderade 1946 - 1950. Där föddes tre barn, bl.a. Per Göran (PG), nu bosatt i Havsskogen. 1950 flyttade familjen till Knutby, återkom till Edeby i slutet av 1970-talet och köpte fastigheten av Sally, som därefter disponerade det mindre huset på Margretalund. På 1980-talet avyttrades fastigheten och är nu fritidsbostad.

Edeby 8:3, 1/64 mtl

Vissa fastigheter var registrerade som jordbruksfastighet, men den huvudsakliga inkomsten kom från annan verksamhet. M Wilhelm Wickström köpte Edeby 8:3 år 1904 av E A Sundin. Wilhelm var gift med Sundins dotter Anna Lovisa (brudkort t.h.). Huset ligger i södra delen av byn vid Väddöviken där fältspaten skeppades ut. Wilhelm hade fört befälet på flera segelfartyg och senare som befälhavare i Transportbolaget. Han deltog åren 1928 - 1932 på byalagsmöten. Wäddö gruvaktiebolag hade köpt en stor del av mantal nr 8 år 1917. Bolaget sålde sedan mera mark till Wickström, som i sin tur styckade av till Carl Lundin eller dennes son Bengt. Lundins lantställe som är granne med Wickströms kallas Björkhagen.
Sonen William deltog under 1970-talet. Han avled 1979.

Wilhelms mor var Johanna Österberg (1851 - 1927) som var piga hos flera bönder i Edeby, bl.a. Erik Sundin. Hon gifte sig 1872 med sjömannen och nybyggaren Mattias Olsson (f. 1848 i norra Edeby). Mattias dog 30/12 1873 endast 25 år gammal och 2 veckor senare, den 14 jan. 1874 föddes Mattias Wilhelm. Johanna gifte om sig fyra år senare med timmerman Johan Gustav Andersson och fick med honom ytterligare tre söner. En av dem var Johan Hilmer Jansson som liksom Wilhelm tog styrmans- och sjökaptensexamen och var anställda i Karta&Oaxen resp. Transportbolaget samtidigt.
Utdrag från sjömanshus med Wilhelm Wickström:
26 maj 1891 Mönstrade på i Härnösand som kock omb. Justitzrath von Paepeke, Väddö, med redaren och kapten C Carlsson. Avmönstrad i Gävle 21 dec 1891.
7 maj 1892 Mönstrade som jungman i samma fartyg i Gävle.
5 april 1894 Mönstrade på briggen Anna av Häverö i Kiel som lättmatros. Redare var Erik Andersson, Singö och kapten Matts Mattsson. Avmönstrad 22 maj samma år i Söderhamn tillsammans med Wilhelms styvfar Andersson och A Fredrik Nilsson, Edeby. Mer om Fredrik på denna sida.
27 aug 1896 mönstrat på Nagpore/Stavanger i Gävle som matros.
11 maj 1898 mönstrat på Jersö av Väddö i Gävle som styrman, Redare var Erik Andersson Edeby och kapten Carl Johansson. Wickström hade styrmansbrev nr 99 av år 1896.
12 maj 1905 mönstrat som befälhavare i Aurora av Häverö. Redare var A G Eriksson.
6 juli 1914 befälhav. bogserångaren Norden/Stockholm - Stockholms Transport&Bogser AB - påmönstring i Härnösand.
21 sept 1927 Visby sjömanshus. Befälhav. bärgningsångaren Uranus/Stockholm. Stockholm T & B med 360 kr i lön.

Här har vi Wilhelm Wickström ombord i briggen Aurora av Häverö.

Det är ingen skarp gränsdragning mellan gårdarnas verksamheter. Ibland var man sjöman, ibland jordbrukare eller något helt annat. I kapitlet om gårdarnas historia hittar vi tex. Anders Modin och Anders Thorén.
Hemmansägare var de ju - och sjömän.

Svanströms eller Kristinelund
Fastigheten ligger längst upp i hörnan mot Norrbyle utmed Väddöviken. Om vi drar en diagonal från övre högra hörnet på kortet har vi Norrbyle i den övre halvan. I den nedre halvan t.v. syns huset där Josef Svanström föddes och växte upp. Där bor nu en dotterdotter.
Modern hette Kristina Vilhelmina och ägde då gården som på den tiden var jordbruksfastighet, men som såldes och lägenheten avstyckades.
Josef Svanström, längst t.h. på den högra bilden,var ute till sjöss tillsammans med Johannes Jansson som vi ser med sin hustru Linnea . Här var de på besök i Rosenlund där Johannes bror Elis var trädgårdsmästare. Med på bilden är också Elis´ och Johannes´ mor Margareta Karolina f. 1865 som bodde här sedan 1907 då hon med maken Wilhelm Jansson och fem övriga barn flyttade hit. Linnéa kom från södra byn där hon och brodern Halvar Jansson bodde med modern. Halvar blev så småningom far till Tommy Halvarsson.
Josef byggde senare det hitersta huset där Josefs andra dotter, Louise, bor. Hon minns när hon som liten flicka fick (måste) följa med på resor i östersjöfart. Josef träffade sin blivande hustru Agnes i Lübeck. Hon var 22 år då hon kom till Sverige på 1920-talet. Efter kriget fanns ingen släkt kvar i Tyskland, förutom en kusin till Louise.

Fartygsbyggnation

I Edeby förekom inga större fartygsbyggen. Däremot fanns det folk inom byn som anlitades i angränsande socknar. J Roger Toll har i boken "Häveröbriggar" omnämnt att ansvarig för bygget av fartyget Orädd i Tulka 1851 var byggmästaren Anders Olsson från Edeby. I Rospiggen 2010 skriver han om ett fartygsbygge vid Järsjöviken i Edebo som initierats av bönder i Järsjö och Lavarö. Till ett sådant bygge fordrades en erfaren byggmästare, några kunniga timmermän och skicklig smed. Övriga arbeten kunde utföras av bönderna själva. 1850 hade Anders Olsson byggt skonerten Carolina i Häverö. Därefter lär han ha ansvarat för ytterligare ett par fartygsbyggen fram till mitten av 1860-talet.
Det fanns flera Anders Olsson i byn. Den som det med all sannolikhet handlar om var bosatt i södra delen av byn inte långt från Olof Magnus Karlsson, far till de sjöfarande bröderna Ohlsson som beskrivits ovan. Han var född 1806 men inte släkt med nämnda personer. Hustrun Cajsa Andersdotter var ett år yngre och de hade fem döttrar. Två av dem flyttade till Singö 1845 och den yngsta, Lovisa f. 1843, gifte sig med bonden Matts Mattsson i Ortala 1868. Samma år dog nybyggaren Anders och hustrun ett år sedare.

Båtsmännen

En annan kategori av sjöfolk var båtsmännen. De var sjömilitärer och soldater. Manfred Ohlson skrev i Norrtelje Tidning 1948 en artikel om förre båtsman Forslund som i september samma år, 95 år gammal, avled i sitt hem i Edeby.

I Edeby fanns det fyra båtsmanstorp: Nr 65 Spång (stugan riven), Nr 66 Rit ( Forslund), Nr 67 Ungman (stugan ombyggd) och nr 68 Ekrot. Båtsmansnamnet följde torpet. Den siste båtsman Ungman blev också mycket gammal. Samtliga båtsmanstorp låg i norra Edeby, i utkanten av byn. Till varje torp hörde enligt gällande författningar ladugård och ett halvt tunnland jord m.m.
Båtsmanskontraktet hade följande lydelse:
kontrakt
Dock är bilden ganska blek. Den är hämtad från en klippbok som ägs av Jan Lundin, sonson till Carl Lundin och son till Bengt Lundin, välkända edebyprofiler. Du kan på samma bild se Manfreds kommentarer om kontraktets bevarande samt en hyllning till Albert Eriksson som fyllde 60 år den 14 febr. 1947. Albert köpte/ärvde fastigheten Margaretelund i norra Edeby av sin mor, som bodde kvar i sin stuga medan Albert byggde nytt hus 1939 tillsammans med sonen Sven. Landsvägen byggdes 1953 och skar av gården så att uthusen kom att hamna på andra sidan vägen. Detta skedde visserligen på flera platser, men här är det särskilt märkbart när så stor del av gårdsplanen försvann.
Observera också den ekrotska båtsmansstugan på bilden.

Båtsman Forslund ses på bilden t.v. utanför sin stuga sommaren 1947.

21-årig blev han båtsman i Edeby rote. Kontraktet är daterat den 28 aug. 1874. Som rekryt tjänstgjorde han under kommendörkapten Lagerbielke i korvetten Eugenie på Östersjön. Senare kom han med korvetterna Balder och Gefle, vilkas färder sträckte sig till Medelhavet och genom Suezkanalen till Afrikas och Indiens kuster. Som båtsman hade Forslund namnet Rith. Han berättar om resorna med korvetterna som vardera hade 180 mans besättning, förutom befälet. Bl.a. besöktes Palestina och resa till Jerusalem. Forslund tjänstgjorde som däcksman och sjukvårdare till år 1908 då han tog avsked och för alltid lämnade sjömanslivet. Några år därefter var han lantbrevbärare på linjen Ortala - Edeby.

Här kan vi läsa Riths ansökan för att kunna "idka sjöfart": Till Chefen för Flottans meliter , Personal

År 1893 skrevs följande arrendekontrakt:
"Undertecknade rotehållare för båtsmansroten No 66 vid Roslags 3je kompani, utarrenderar härmed av vårt ägande båtsmanstorp till båtsmannen No 66 C A Forslund och hans hustru Johanna Forslund i Edeby under bägge deras återstående livstid till boningsplats åt dem ett stycke mark, belägen i den s.k. Båtsmannavreten och utgörande från allmänna landsvägen längs Norrbyle rågång västerut 14 sträckfamnar från nämnda rågång längs landsvägen till byvägen 16 sträckfamnar, från landsvägen längs byvägen västerut 14 sträckfamnar med en bredd av 18 famnar över vreten till Norrbyle rågång emot en årlig avgift eller arrende av tre karldagsverken eller sådant till oss vardera, som efter budning utgöras under sommaren då kost hålles av jordägaren.
Detta kontrakt tager sin början då båtsmannen erhållig avsked från båtsmannatjänsten.
Arrendatorn äger ej att utan vårt medgivande på annan person överlåta detta kontrakt eller hos sig inhysa några andra personer än de som tillhör hans familj och skulle han ej fullgöra vad detta kontrakt föreskriver, vare han skyldig att utan laga fardag avflytta de å platsen uppförda hus och kontraktet upphör."
Tvenne ex upprättade/ Mälby 16 februari 1893./ E A Sundin/ Jan Carlsson/ G W Andersson
Undertecknat av C A Forslund och bevittnat bl.a av gamle Erich Ersson i Edeby.

Kort om de övriga båtsmännen:

65 Spång
Torpet låg inom Norrbyle vid stigen upp mot Slumpen men tillhörde Edeby rote.
Johan Erik Andersson f. 19/5 1797 i Norrbyle. Antagen 1821. Avsked 1845/46. Johan m. hustru Märta, vigda 31 dec. 1820, fick 9 barn. Dottern Greta f. 1824 gifte sig med den 9 år äldre Olof Ersson som 1840 blev båtsman med namnet Ekroth. Märta och Johan bodde dock kvar i Spångtorpet även efter avskedet.
Jan Jansson f. 10/5 1827, antagen 18/12 1845, gift. Skräddare o segelsömmare. Elis Vilhelmssons morfar. Avsked 1854.
Jan Fredrik Ersson f. 14/9 1833. Antagen 1854, gift. Skomakare. Avförd 1872
Carl-Eric Ersson f. 15/2 1849. Antagen 1872, ogift. Skomakare. Död 1874.
Eric Reinhold Eriksson f. 18/5 1854. Antagen 1874, ogift.
Erik Gustaf Eriksson f. 21/3 1868. Antagen 1885.

August Forslund berättade för Norrtelje Tidning om en båtsman Spång som avled efter ett styrkelyft i järngruvan vid Sundins på 1880-talet. Se under "gruvdrift".
Kan det ha varit Eric Reinhold i 30-årsåldern? Tveksamt. Då återstår Jan Fredrik som enda troliga.

66 Rith
Eric Jansson f. 12/11 1820. Antagen 1841. Död genom drunkning 21 maj 1853.
Nils Aug. Grönblad f. 30/10 1833. Antagen 1853, gift. Murare. Ett flertal sjökommenderingar 1857 - 1873. Avsked 1874.
Carl August Forslund f. 6/7 1853. Antagen 1874. Stark 5,4 fot lång. Se i övrigt ovan.

67 Ekroth
Olof Ersson f. 22/11 1815. Antagen 1840, gift m. Greta Jansdotter. De fick 8 barn varav 7 flickor. Skomakare, målare. Rätt till pension 1870. ( Alla statliga tjänstemän pensionerades vid 55 års ålder). Avsked 1865. Avled 1892. Sonen Olof Fredrik (f.1850) förliste i Nordsjön 1882. 1874 gifte han sig med Margareta f. Dahlberg och fick 4 barn. Margareta och hennes make avstyckade mark intill båtsmanstorpet, blivande Margaretahem. (se "övriga fastigheter").
Jan Olof Edström f. 19/5 1836. Antagen 1865, ogift. Varvsbåtsman, skräddare. Avsked 1885. Avliden 1904. Han gifte sig samma år han blev antagen som båtsman med Brita Andersdotter. De flyttade till båtsmanstorpet och fick första barnet året därpå. Sedan följde ytterligare fyra barn varav ett dog vid två års ålder. Det var sonen Gustaf Adolf som tog över torpet som ej längre var tjänstebostad efter 1895. Mer om Ekrots familj under kapitlet "övriga fastigheter".

68 Ungman
Olof Jansson f. 19/4 1826. Antagen 1844, ogift. Skomakare. Avsked 1853.
Jan Eric Vennlund f. 6/4 1829. Antagen 1853, gift. Snickare. Stort antal kommenderingar 1855 - 1873. Avförd från statlig tjänst 27/10 1876.
Anders Aug. Vennlund f. 5/7 1854. Antagen 1875, ogift dräng. 5,8 fot lång, brunt hår o. grå ögon. Son till Jan Erik och född i Roslagsbro. Fr.om. 14/9 1876 t.om. 27/4 1877 var han rekryt på exercisskolan, därefter delt. i rustningsarbeten å Karlskrona örlogsstation och tj.g. ombord korv. Eugenia m.fl.
18/5 - 6/9 1882 var han "bogkorporal" ombord Eugenia. Därefter inga uppgifter om tjänstgöring. Betyg för uppförande och tjänstbarhet var genomgående A.

Gunnar Bergman skriver i Rospiggen 1952 om besök hos fyra båtsmän i Väddö som fortfarande levde 1940. Två av dem var edebybor, fastän Bergman placerade dem i Norrbyle. Det var Forslund Rit och Ungman. Den senare var då 86 år och berättade att han varit med på skeppet Signe då hon förliste 1893 i Nordsjön men att besättningen räddades av en dansk skonare. "Jag och kompassen, som finns bland Sjöfartsminnesföreningens samlingar är nu de enda återstående från Signe". Ungman berättade att en båtsman tjänstgjorde vid flottan vart tredje år och däremellan var han själv ute på långseglats. Han var på briggen Jupiter 12 somrar , mest som bästeman och ibland fick han begära permission om han inte hann hem i tid för tjäntgöring i flottan. Forslund tyckte att grannen Ungman kom lindrigt undan tjänstgöringen, medan han som var hemma fick rycka in punktligt.