|
För sextie år se´n en dag det hände, att till vårt avlånga land anlände, en världsmedborgare splitter ny, som kom att födas i Edeby. I Väddö kyrkobok Ditt namn blev skrivet och Anders Albert det blev Dig givet. Du börjar vandra Din levnadsstig och nu i minnet vi följa Dig. Om några år Du en dag syns vandra till Cenralskolan som många andra. Ty utan kunskap man kan ej gå, det får i livet man pröva på. Du fick Din far snart till nytta vara, att som pråmpojke med honom fara. Men om för långt sommarlov Du tog, då var magistern ej den som log. Din håg till havet, den höll Dig fången och när skolgången var genomgången långt ut i världen Du styrde Din kos, uppå en skuta som käck matros. En dag du mönstrade på Diana men då Du kunde väl inte ana, att hon en dag skulle rammad bli och råka ut för en tragedi. Om ej en planka Du hade funnit Du med de andra väl ock försvunnit. Av två som räddades Du var en och hem i livet Du kom igen. |
När olycksbudet till hemmet nådde man sorgsen var, men nu glädje rådde. Och tvenne hjärtan i takt där slog- snart Du Din Engla till hustru tog. Men sjömanslivet Du ej vill lämna och därför ännu en båt vi nämna. Den båten hette Östhammar "två" och "tvåan" tager Du hyran på. På land Du skaffar Ditt uppehälle; en dag Ni köper "Sten-Olles" ställe. Och nu Du får en anställning ny i fältspatgruvan i Edeby. Du prövar ock på att ha arrende - till barndomshemmet Ni sedan vände. Och där Du ordnat ett trevligt bo, där Ni nu leva i lugn och ro. På kamp och möda Du nog fått smaka, men hjälp Du fått av Din goda maka. Som makar blev Ni se´n mor och far av Sven och Sally Ni glädje har. Nu kan Du över Din tid förfoga, men ofta ser man Dig gå och knoga. Du räcker gärna en hjälpsam hand och hos Din son man Dig ser ibland. Idag vi vilja Dig gratulera, må glädjen rikligt här få florera! Att Du må leva i hundra år en samfälld önskan ifrån oss går! |