Om bröderna Nilsson, äventyrare från Edeby



Nybyggaren Nils Fredrik Svensson - Stor-Sven kallad - f. 1840 i Grude Elfsborgs län, Västergötland, gifte sig med Maria Carolina Andersdotter från Edeby 5 maj 1870. Hennes far var fördelningsmannen Anders Persson och modern hette Anna. Carolina hade två bröder. Efter vigseln flyttade Nils och Carolina till Häverö och tillbaka till Edeby 1875. Sonen Fredrik hade fötts i Häverö 1872 liksom dottern Anna 1874. De kom att bo hos Carolinas föräldrar i byn. Hilma föddes 1876 och Emil 1879. Eftersom fadern Nils var nybyggare tyder det på att det nybyggda huset kom att ligga på ägorna till Nils Olofssons nr 6 1/48 som står noterat i början av 1890-talet. Hemmansägaren Nils Olofssons egen bostad låg vid 60e breddgraden i södra byn. Någon avstyckning är inte registrerad under nämnda år. Nils var bl.a gruvarbetare och av brevväxling att döma var postadressen Marielund men bostaden låg inom Edeby. Troligen byggde Nils egen bostad i närheten av Carolinas föräldrahem på hemmanet nr 6 1/48.
I tonåren blev Fredrik dräng hos morfadern som var fiskare i Nothamn. Efter att ha seglat på några roslagsfartyg från 16 års ålder 1888 lämnade han Sverige för oceanfart 1894. Bl.a. mönstrade både Fredrik och Emil på skonerten "Maria Heydron" i Grisslehamn i maj 1892. Fredrik var matros och Emil kock. Skeppare var grannen Johan August Jansson. Hela besättningen bestod av edebybor och samtliga mönstrade av i Karlskrona 30 november för vinteruppläggning.

Anna flyttade till Häverö 1894, samtidigt som Hilma flyttade till Västerås. Hilma kom tillbaka till byn i juni 1895. Året därpå fanns hon i Söderbykarl. Hennes dotter Vilma gifte sig senare med Erik Ericsson i Norr Nånö. Deras son Bengt Ericsson, f.d. kommunalråd och nuvarande ordf. i Kultur- och fritidsnämnden i Norrtälje var en av talarna då Roslagens Sjöfartsminnesförening firade sin 75-årsdag 15 mars 2013.
Även om Emil fortfarande står skriven i Väddö i början av 1890-talet gick han till sjöss som kockjungman. Citat ur boken "Om Fjäll": "Emil gick till sjöss redan som tolvåring och seglade bl a till Afrika, där han gick i land och arbetade i guldgruvor. (Det var raskt marscherat). Emil återvände emellertid ännu en gång till Afrika åren 1911-14."
Men det var Fredrik som gjorde de verkliga långresorna både i segelfartygen och ångfartygen och som tog med sig Emil till Sydafrika.





Fredriks berättelser med stöd av hans dagböcker började publiceras i det allra första numret av årsboken "Rospiggen" där han inleder med denna teckning. Dagboken inleds den 30 maj 1894. Då och då anknyter han till företeelser i sin hemby. I övrigt hänvisar jag till Fredriks artiklar i Rospiggen.

"I Söderhamn hade lättmatros Vilhelm Vickström från Edeby, hans styvfar timmermannen Andersson och jag mönstrat av briggen Hanna av Häverö".
Då Nora av Sandefjord på sin resa från Sundsvall till Port Adelaide i Australien lämnade Sverige: "Vi passerar Understens fyr. Man kastar längtansfulla blickar mot Väddölandet, önskar få gå in i Ortalaviken och genom Väddö kanal, så att väddöborna kunde få se ett verkligt fint fartyg". Rospiggen 1940

Innan barkskeppet Iredale of Liverpool lämnat Antwerpen 15 juli 1895 för Australien: "När det är sjöklart går jag upp till Svensk-norska konsulatet och sänder hem 200 france av det som finns kvar till farsgubben.(Nils Svensson i Edeby) Han skulle nog inte tycka illa vara om ett litet tillskott till de dåliga förtjänsterna som då var i Väddö. Rospiggen 1941

Fredrik hade hamnat på en häst som satte av i full galopp över prärien i Australien och tappat stigbyglarna. Han hade aldrig suttit på en hästrygg förr. Den enda erfarenhet han hade i den vägen var Sundins dragoxar. (Erik Sundin i Edeby). Han började ptroa på alla möjliga språk för att hitta det rätta. Av vissa skäl avstannade galoppen och hästen började förstå Fredriks rospiggska. Rospiggen 1941 m.fl.





Fredrik Nilsson gifte sig i maj 1902 med Josefina f. Eriksson från Väddö. Hon var dotter till hemmansägaren Erik Larsson på 1/48 nr 6 i Edeby. Mamman Anna Kajsa hade avlidit året innan. Josefinas syster Ida Fredrika hade gift sig 1901 och flyttat till Häverö. En annan syster, Hanna, hade flyttat hem från Stockholm direkt efter moderns död. Senare samma år som Fredrik och Josefina gifte sig hade han gått på Sydafrika och Australien under boerkriget. 1903 var han och brodern Emil i London och väntade på hyra. Fredrik ville tillbaka till Sydafrika då det var rusch där. En bogserbåt hade sålts i England till Port Elizabet och bröderna mönstrade på. Innan de for lät de fotografera sig och skickade hem utifall de inte skulle ses mer. Efter vissa missöden kom de efter 51 dygns resa till Port Elizabeth där de mönstrade av. De fick först arbete vid hamnen, sedan arbete vid bro- och husbyggen, järnväg o.s.v. i sydvästra Afrika och senare vid gruvorna i Johannesburg och stannade i Afrika i närmare 12 år.


8 mars 1904 lämnade Josefina Edeby för att åka till Sydafrika till maken. Den 12 april kom hon fram till Port Elizabeth. Hon skrev ett kort till sin svärmor Carolina Svensson i Edeby där hon berättar att Fredrik mötte henne vid båten och att även Emil var med. Hon tyckte det var skönt att komma fram för ingen förstod henne sedan 2 svenskar och 3 norskar stigit av i Kapstaden. Hon hade varit lite sjösjuk en dag men i övrigt mådde hon bra hela resan.
Hon skrev många kort hem till systern Hanna under alla år hon bodde i Port Elizabeth. 1905 föddes Elisabeth (Lizzy) och 1909 Ebba. Josefina och flickorna återvände till Edeby i november 1912. Fredrik var kvar ytterligare två år.
Trots att så gott som all korrespondens förolyckats finns ett antal vykort kvar. Två av dem ses här. Det ena från Port Elizabeth 1907 och det andra från Krugersdorp Johannesburg 1911. Båda är skrivna av Josefina till systern Hanna som var 8 år äldre och var hemma och hjälpte fadern Erik Larsson. Hon hade tydligen genom svägerskan Ingeborg fått reda på att Hanna ämnade gifta sig. Vigseln skedde 2 sept. varefter Hanna med maken, den elva år yngre fiskaren Lars Enman, flyttade till Tomta där han blev skomakare. Sedan den sista, men äldsta, av Erik Larssons döttrar lämnat hemmet blev han ensam på gården och 1912 sålde han hemmanet till Frans Olsson, en kusin till Johanna. Dock bodde Erik kvar eftersom de var släkt. Läs mera om fastigheten i södra Edeby i kapitlet om gårdarna. Det är samma fastighet som senare ägdes av Manfred Ohlson, som också var ordförande i Roslagens sjöfartsminnesförening under många år.
Det sista av de bevarade korten är från Fredrik nyåret 1913 och ställt till Mrs Josefina Nilsson, Marielund, med hälsning till Lizie och Ebba. Därefter kom han hem med bogserbåten som vi ser här nedan. Ett kort var avsänt från Teneriffa 11 september 1913. På baksidan av fotot av bogserbåten står att resan skedde 1914, men det kan alltså ha varit redan 1913 och att de var hemma 1914.










Eftersom Josefinas föräldrahem i Edeby hade sålts till hennes kusin Frans blev det till att skaffa eget, i Elmsta. Fredrik blev snickare med likkistor som specialitet men var också fartygsmodellbyggare, tillika skicklig tecknare. Nedan ser vi honom i samband med sin 70-årsdag 1942. Han var då sedan fyra år ordförande i den nybildade Roslagens sjöfartsminnesförening. Det var meningen att han skulle firas på föreningens nyligen iordningsställda museum på Kaplansbacken den 20 januari men brand uppstod som förstörde en stor del av samlingarna. Festen hölls dagen därpå hos Torsten Jansson. Fotografiet är taget i Fredriks hem.
En hälsning från Sydafrika kom på eftersommaren 1937 då motorjakten Impala av Kapstaden kom på besök. Här för ankar i Ortalaviken.
Josefina avled sommaren 1939 och Fredrik Nilsson 1950.






















Emil gifte sig i december 1906 med Ingeborg f. Pettersson från Edeby. Båda hade vuxit upp som grannar i Edeby, hon tre år yngre. Han blev 1907 avförd från sjömanshuset i Stockholm och blev skriven i Fjäll 1909. Barnen Linné och Svea föddes i Edeby 1907 resp. 1908. Emil och Ingeborg bodde i Söderfjäll då Linnéa föddes 1910. 1911 återvände Emil till Sydafrika och efter det att han kommit hem igen 1914 föddes Eva 1915, Nils 1916 samt Eskil 1919. Här uppstår ett litet problem. Eftersom Eva föddes 25 juni 1915 och vi räknar bakåt 9 månader hamnar vi runt 25 september 1914. Enligt kyrkboken var han inte hemma förrän 21 november då han blev skriven i Söderfjäll. Förklaring: 1) Ingeborg mötte upp på resan upp 2) Det var inte så bråttom med att kyrkskriva sig.









Läs om Emils familj under resten av 1900-talet i boken "Om Fjäll" utgiven av Fjälls byalag 2007 c/o Svante Lövgren, Väddö.








Hur gick resorna mellan Väddö och Sydafrika till?
Vanlig väg var tåg till södra Sverige eller Danmark och färja till England. Fredrik skrev att han varit hemma på Väddö ett par månader hösten 1899. Han reste då över Esbjerg till Grimsby och därifrån till Liverpool där Bergströms boardinghouse fanns. Där fanns möjlighet att välja fartyg och rutt men det kunde ta tid och kosta pengar att vänta på lämpligt fartyg. Hade man inget bestämt mål gick det ju lättare och man kunde mönstra på vilket fartyg som helst. Men visste man att man skulle till Sydafrika så fanns det andra vägar.
Det var med den här bogserbåten som Fredrik och Emil tog sig från Sydafrika till England 1914.
Fotografierna på denna sida ägs av Ella Nilsson, änka efter Eskil som var en av Emils söner.