Byalag eller samfällighetsförening?


Återblick
Det finns ett antal protokoll som rör Edeby by på annan plats på hemsidan. Se innehållet under "Edebys historia". Det var byalaget som bestod av ägare till samtliga jordbruksfastigheter som började föra protokollsbok från och med första världskrigets slut 1918.
Med hjälp av protokollsböckerna har vi kunnat följa hur bönderna i byn hanterat alla frågor som gäller ansvar och skötsel av de gemensamma ägorna, den samfällda marken, under förra seklet.
På mötet, eller byrådet, 1918 föreslogs att byalaget skulle ledas av en byålderman som skulle väljas för 5 år i följd. I stället införde man året efter en femmannastyrelse med tre suppleanter. Styrelsen valdes för två år medan ordföranden valdes för ett år i taget.
Vid årsmötet 1923 frångicks denna ordning och man återgick till åldermannaskapet och valde ålderman för ett år i taget. Åren 1955 till 1964 förekom ingen protokollförd verksamhet. Det hände mycket annat under 1950-talet som gjorde att verksamheten kom i andra hand. Länsvägen till Grisslehamn byggdes, ångbåtstrafiken upphörde och sammanslagningar av jordbruksfastigheter genomfördes. Man gick helt enkelt in i modernare tider.

Nya tider
De nya tiderna innebar att fritidsfastigheter uppfördes, främst inom tomtområden. Dessa skulle ha tillgång till båtplatser och fiskevatten.
Behovet av en bättre organisation var tydligt under mitten av 1960-talet men man forsatte med åldermannaskapet som styrdes av en inarbetad rutin med rotation mellan jordbruksfastigheterna.
Under 1980-talet fanns det endast ett fåtal bofasta på jordbruksfastigheterna medan fritidsfastigheterna hade ökat i antal och därmed inkomsterna för ägarna till bysamfälligheterna. Dessa inkomster från båtplatsuthyrning, fiskekort och markarrenden fördelades mellan ägarna i proportion till andelstalen. Byalaget var också i behov av en kassör och postgirokonto varför frågan om att bilda en förening låg nära till hands.
1989 bildade byalaget en särskild samfällighetsförening med namnet Edeby bys samfällighetsförening som skulle vara underordnad och utgöra ett juridiskt stöd för byalaget. Med laglig rätt fortsatte utdelningarna till ägarna men pengarna avsattes också till behov inom samfälligheterna, tex inskaffande av flytbrygga. Pengarna reglerades även till dödsbo-delägare.
I och med att samfällighetsföreningen bildades kom ytterligare några fritidsfastigheter att ingå som delägare i fiskevattenssamfälligheterna. Den del av utdelade pengar som hörde till dessa reglerades och sedan 2005 har varje samfällighet fört sin egen redovisning.

Moderna tider
Samfällighetsföreningen sköttes fram till årsmötet 2006 genom en styrelse som bestod av tre personer och en suppleant. Samtliga var bosatta i byn.
Året innan hade styrelsen ansökt om bidrag genom länsstyrelsen för att reparera kajen vid Nothamn och ångbåtsbryggan vid Väddöviken. En arbetsgrupp bildades och 2006 kunde vi erhålla 340 000 kr i jordbruksstöd för dessa arbeten. Föreningen bidrog själv med 60 000 kr.
Nu handlade det plötsligt om helt andra belopp i ekonomiska frågor och medlemmar som inte engagerat sig i föreningen presenterades uppgifter som de hade svårt att greppa och som ledde till att en medlem kostade på sig en utredning om förhållandena. Utredningen gick tillbaka till starten av föreningen 1989 men ledde inte till något annat än att det ställdes högre krav på styrelsen som därigenom utökades till fem personer plus suppleant. Möjligtvis ledde den även till att flera medlemmar fick en insikt i att föreningen förvaltar avsevärda värden i samfälligheterna och började skriva motioner om hur dessa skulle användas. Vissa personer ansåg att den samfällda marken var alla i byn boendes tillhörighet varför förrättningslantmätaren 1989 måste tillkallas för att reda ut begreppen. Till årsmötet 2007 hade förslag till stadgeändingar inkommit.
Undertecknad som verkat som kassör och ledamot i styrelsen från starten övergick nu till att bli revisor från och med årsmötet 2006 och fem helt nya ledamöter utan erfarenhet av tidigare styrelsearbeten i föreningen valdes. Inriktningen blev naturligtvis en annan än som gällde under slutet av 1900-talet och tenderade att övergå till mera en social sammanslutning. Kommunikationen mellan styrelsemedlemmarna kom att skötas per e-post.

Generationsskifte
Så infinner sig den situationen att de som inte haft datorer som redskap i sina arbeten kommer att hamna bakom vagnen. Det går fort. Det ligger då i farans riktning att frustrationer kan leda till att motarbeta dem som arbetar med styrelsearbeten. Dessa arbeten anses helt enkelt inte något värda; det är det kroppsliga arbetet som gäller. Visserligen är dagens 70-åringar att jämföra med förra generationens 60-åringar men gör man en jämförelse med deras barn, som vuxit upp med datorer och som nu dagligen använder sig av sociala medier, kan man tänka sig att frustrationen blir än mer påtaglig. Vid årsmötet i maj 2015 ser vi att hälften av den nyvalda styrelsen består av tre yngre kvinnor, varav två är döttrar till medlemmar. Dessa har dessutom avancerade konsultjobb till vardags och är kunniga då det gäller beställnings- och besiktningsjobb vilket är en nödvändighet även då det gäller entreprenadarbeten inom byn. Vi noterar vidare att samtliga ordinarie styrelseledamöter är bosatta i Stockholm. Vi får helt enkelt anpassa oss till verkligheten och dess utveckling och hoppas att de som känner sig kvarlämnade eller utanför inte fortsätter att "sätta pinnar i hjulen" på vagnen.
RS